Familjer där en viss typ av ärftlig hudcancer är vanlig har även ökad risk för andra cancerformer. I dessa familjer verkar dessutom rökning vara ännu farligare än normalt. Det visar en ny studie från Karolinska Institutet och Lunds universitet. Studien bygger på anonym information från cancerregistret och det så kallade multigenerationsregistret.
Malignt melanom är den allvarligaste formen av hudcancer. I studien som nu publiceras i Journal of Medical Genetics har forskarna studerat cancerrisken i familjer som bär på en ärftlig mutation i genen CDKN2A. Personer med ärftliga förändringar i CDKN2A har en ökad risk för melanom. Man har också sett ökade risker för cancer i pancreas (bukspottkörteln) för vissa CDKN2A-mutationer. Kunskapen om huruvida de drabbade familjerna även löper ökad risk för annan cancer har dock varit begränsad.
Resultaten i den nya studien visar på höga risker för melanom och pankreascancer i bärarfamiljerna. Men forskarna kunde även se mycket höga risker i familjerna för lungcancer, huvud- och halscancer, magcancer och matstrupscancer.
Samband med rökning
Hildur Helgadottir. Foto: Karolinska Institutet.
I normalbefolkningen är det känt att det finns ett starkt samband mellan rökning och lungcancer, bukspottkörtelcancer och huvud- och halscancer samt ett visst samband mellan rökning och cancer i mage och matstrupe. Forskarna samlade därför även in information om familjemedlemmarnas rökvanor, och kunde konstatera att bärare av CDKN2A-mutationen som också rökte hade särskilt stor risk att drabbas av dessa cancerformer.
– De allra flesta känner ju till farorna med rökning, men det är särskilt viktigt att personer med CDKN2A-mutationen informeras om att de inte ska röka. Baserat på våra forskningsresultat planeras det nu ändringar inom hälso- och sjukvården när det gäller uppföljning av melanomfamiljer, där man i dag framför allt gör regelbundna hudkontroller och råd om solvanor. För rökare i dessa familjer bör det exempelvis erbjudas hjälp med rökavvänjning, säger Hildur Helgadottir, specialistläkare på Radiumhemmet, Karolinska Universitetssjukhuset och doktorand vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet.
Forskningen i studien har finansierats av Radiumhemmets Forskningsfonder, Cancerfonden och European Research Council Advanced Grant.